Hon har varit MYCKET bestämd de senaste dagarna så jag och Robin har fullt sjå att tackla beteendet.
Att vara en trygg, kärleksfull men bestämd förälder som talar med lugn röst är målet. Det pågår ett känslokaos inombords när man bara vill skrika och springa iväg fast man lugnt måste sitta kvar och låta allt skölja över. Tur att man är kortsinnt som en åsna.
I alla fall. Tror att tricket är att inte koncentrera sig så mycket på vad man inte ska göra utan försöka försköna det som ska göras. Imorse ropade jag på Inrs för att det var dags att byta blöja och klä på sig. "nej! Mamma sluta!" sa hon bestämt, tog en dvdfilm och gnuggade den mot det grusiga hallgolvet. Jag försökte med ett "gör inte sådär, då går filmen sönder. Då måste vi slänga den Ines!" inget resultat. Provade på ett par liknande strofer med inget hjälpte. Så la jag om. Räknade till 10 och sa; "-kom Ines så får du välja vilka tofsar du vill ha i håret. Hur många vill du ha? Tre? Fyra?" Ines sken upp och hoppsade glatt in i badrummet. 'simma tossar' skulle det vara (fyra tofsar) och alla skulle vara rosa. Allt flöt på galant, Ines valde även kläder att ha på sig som hon självklart skulle ta på sig själv.
Allt avslutades med ett "-Ines, vissa saker bestämmer mamma och andra saker bestämmer Ines. Eller hur?"
"-ja-aa!" svarade hon förnöjt. Fast vem skulle inte vara nöjd med dessa fina flätor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar