Inskolningens sista och sämsta dag. Men inte med det sagt att det gick dåligt! Sötaste Ines släpptes lös på dagisets innergård imorse, som ett vilddjur sprang hon runt, runt mellan Rutchkana och trampbilar. Jac hann precis tänka tanken att 'nu lämnar jag', när mini kommer springandes och ska upp i famnen. '-mamma ska gå nu, bara en liten stund!' (och så det snällaste smilet). Gråt och protest, men jag klarade det! Efter en timmes fika med en pappa i mälarhöjdens 'centrum', kom jag tillbaka. Alla barn och fröknar sitter samlade som i en liten klump i soffan. Ines med napp och röd näsa, några andra lite småledsna. Men lugna och söta. Allt hade gått bra, Ines hade lekt och haft kul precis som vanligt, ända tills alla skulle gå in. Det var inget hon höll med om. Den bestämda lilla tösen.
God lunch och jättesmidig sövning av alla ungar. De har fattat det där nu. Ines somnade på en sekund. (YEEES!!)
När jag komtillbaka från fikarummet var två barn vakna, varav en var....ja, Ines! En trekvart för tredje dagen i rad. Jaha.
Efter detta var lillan Mammigare än någonsin. Jag tror det var detta som gjorde att jag känner att det gick dåligt idag. Fast när jag skriver om allt ser jag ju att det egentligen har gått kanon! Rena rama terapin!
Imorgon blir första riktiga dagen för lillfisan. Ensam utan mamma. Stort! Om jag är nervös? Nej, föfan! (JoOO!)
Åååå vad jag känner igen det där.... Imorgon kommer du bara titta på telefonen och vilja åka och hämta lillfisen, men lugn oron lägger sig... Och man kan fungera normalt ;) Kramar Kristina
SvaraRaderaÅh vad skönt med nån som förståår!! Japp, telefonvolymen kommer vara på max och jag kommer ha springskorna redå!:)) håll tummarna för Ines!!
SvaraRaderaPuss på dej