Utslagen

Igårkväll fylldes Ines ben av kliande nässelutslag. Hon var jättetrött och varm (men ingen feber) och höll på att somna i soffan vid 18tiden. vi lät henne somna i soffan efter pyjamasombyte och bar in henne i sängen sedan. När vi andra skulle gå och lägga oss ropade Ines ynkligt från sitt rum. Då var utslagen ännu rödare och större och hon låg och småryckte och kliade, halvt vaken. Blir man rädd då? JA! Jag smörjde in
Benen med idomin och googlade på ekollon, för ett sådant hade hon haft i munnen under dagen. "Hästar och hundar dör om de äter ekollon..." blir man ännumer rädd då? JAA!! Jag bäddade ner en unge på varje sida om mig i vår stora säng (Robin blev uppgraderad till soffan) natten bjöd på varannan timme amning och varannan timme serving av Ines.
Klockan åtta vaknade de. Jag frågar Ines med min omhändertagande tycka-synd-om röst "-hur mår du lilla gumman?" "-jättebja!!!" svarar Ines piggt. "-ja gå till daaagis!" lade hon till när vi kon upp. Jag känner på pannan, normal. Tittar på benen, inga som helst spår av utslag. Är inte det konstigt? Nu är hon på dagis och allt är frid och fröjd igen. Utom mina djuuupa ringar under ögonen. Lite kaffe på det!