Minitonåringen

Ines är hes och låter som en kråka. Det föll sig naturligt att jag lite försynt frågade hur hon mådde imorse.
"-jättebja!" kraxade hon glatt. Jag var inte helt övertygad och fortsatte med att säga att vi ska nog vara hemma idag.
"-NEJ! Jag vill gå till DAGIS!" kraxade hon vidare med bestämda toner. Hon har blivit en liten minitonåring. Ibland jättesur, slåss, säger 'DUMMA PAPPA!' (ja oftast pappa) och går bestämt in på rummet och i land gå omkring i glittriga ballerinaskor med fullastad barnvagn sjunga på någon sång och låtsasfotografera med telefonen. Kanske en liten Pre-treårskris? Vad vet jag? Hursomhelst så är det Väldigt kul att följa detta...vaddetnuär.