Idag klädde på oss det varmaste varma och gick ner till den nya parken och lekte. Vi hann med att prova rutchkanan ett par gågner, och gunga lite, sen ville vi hem igen. Vi var ensamma och det var iskallt. På vägen tillbaka började det blåsa som fasen mot oss, Ines fick svårt att andas (iskall kastvint i nyllet)så jag lyfte upp henne ur vagenen. Då blåste vagnen iväg...så vi fick springa efter den. Jag försökte sätta ner Ines igen och gå mot vinden (hemåt) men det gick inte att ta sig fram. Allt detta utanför Liljeholmskajens stora lunchhak, så vi hade lite publik. Ja man kände sig lite dum, men det var ju praktiskt taget omöjligt. Jag lovar! Då tog jag upp en burk spenat ur väskan, hällde i mig den, så mina underarmar blev stora som stockar och jag fick nya krafter och trotsade vinden och vi kunde gå hem o värma oss. (typ så)
hihi, tänk om du då, efter spenaten så klart, plockade fram kameran och tog ett självporträtt med långa-armen så vi och så fick se hur de såg ut! fasst.. det kasnke fanns en bloggare bland åhörarna på cafet som har förevigat denna händelse!?
SvaraRadera<3